På vägen hem från tunnelbanan upptäckte jag hur stressade alla verkar vara. Jag orkar inte gå så fort så får tid att filosofera lite grann och visst är man nog själv lika stressad i vanliga fall.
En söt sengångare, ser mig lite som en sån.
Jag har alltid tyckt att jag inte är så stressad, jag bara skyndar mig. Men att jämt skynda sig och gå snabbt, blir inte det en form av stress så säg?
Ganska skönt att vara en sengångare men det garanterar nog inte att jag inte "skyndar" mig igen när knät väl är som det ska igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar